Många ungdomar väntar och längtar efter att det ska vara coolt att vara kristen, i sammanhang utanför de kyrkliga. En del ungdomar smyger med sin tro för de känner sig inte bekväma med att skylta med den för vem som helst. I de kretsar där många kristna ungdomar samlas och befinner så känner de sig coola med att vara kristna. 

Det känns fint i själen

När jag frågar kristna ungdomar, som jag möter, vad som tilltalar dem med tron så svarar de: tron ger trygghet, man är inte lika rädd för döden och det känns fint i själen. Och samtidigt finns längtan efter fler att dela sin tro med. En av ungdomarna beskriver Stockholm som en plats där det verkar hända mycket för kristna ungdomar. Festivaler och sådant. Och där står ungdomar frimodigt för sin kristna tro. Jag blev nyfiken och kollade upp det på sociala medier. Och där hittar jag dem, inte bara troende Stockholmsungdomar utan även andra – ungdomar som helt ogenerat och stolt visar upp sin tro i sina profiler. Där står beskrivningar om dem själva och det de vill säga om tron. Någon har lagt ut filmklipp från en kristen festival med lovsånger. Stämningsfullt, gemenskap. Coolt!

Fälten har redan vitnat till skörd

Jag tror att när fler och fler börjar prata och skylta om sin tro, utan att skämmas för den, då kommer fler och fler att göra likadant eftersom man upptäckt att man inte är ensam med sin tro. För tron är något att verkligen vara stolt över, den ger ett lugn och en trygghet. Den skapar gemenskap. En gemenskap som frodas och blir redo att skördas. Jesus säger till sina lärjungar: ”Ni säger: fyra månader till så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan vitnat till skörd.” (Joh 4:35). Det finns så många troende runtomkring, de troendes fält har redan vitnat till skörd. Och det är coolt att vara kristen!

I Kalix församling finns mötesplatser för ungdomar som är troende eller som är nyfikna på den kristna tron men även för de som bara vill hänga i en mysig gemenskap – konfirmander, ungdomshäng, ungdomskören Vocalix och ledarskolan som drar i gång till hösten. Det blir även en satsning på en grupp för unga vuxna. 

Församlingen har också arrangerat resor för ungdomar. För många år sedan bar det i väg till Auschwitz, 

det har blivit körresor till ungdomskörfester och nu senast, under en vecka i sommar,

För 10 år sen fanns ett samråd till detaljplan för området kallat Prästen 3. Då var hela grönområdet vid kyrkparken möjliggjort för parkering och den nu nybyggda Kalixbron var föreslagen att placeras norr om den gamla, dvs tätt intill kyrkmuren i det östliga hörnet. Tack och lov delade inte länsstyrelsen den uppfattningen utan skrev bland annat att:

”med hänsyn till närmiljöns karaktär -kyrka med kyrkogård, vore det ytterst olyckligt om den lilla parkmiljön försvinner, den bör därför säkerställas i planen… området riskerar att helt präglas av infrastrukturens asfaltytor med rondeller, E4 och parkeringsplats etc. …ett vägreservat i direkt anslutning till den medeltida miljön riskerar förutom en påverkan på landskapsbilden att leda till sättningar i kyrkogårdsmuren, byggnader samt mark”.

Även om det tar något år innan parkens grönska och växter etablerat sig så påminns jag när jag ser området, om värdet av att involvera flera perspektiv när beslut ska tas. Utformningen har processats och reviderats och det finns olika detaljer som hade kunnat göras annorlunda men vi har i alla fall lyckats med en trivsammare miljö än asfalt. Träden mår inte bra men vi hoppas att de tar sig. Ornäsbjörkarna är ett försök med omsorg om de som är pollenallergiker. Man kan säga att vi sa inte nej till traditionella björkar utan vi beslutade att säga ja till att försöka ge pollenallergiker en möjlighet att nyttja området. 

När vi tittar på historiska bilder ser man att vi nu storleksmässigt återskapat ett liknande område som fanns för ca 75 år sedan. 

Det första spadtaget togs 2023 och på så när gräsmattan står den nu klar. Många har varit inbladade från projektets början till slut och vi tackar alla för stora och små bidrag i parkens utförande. 

Den står nu som ett smycke vid vår nordligaste medeltidskyrka och vi vågar påstå att den bidrar till att skapa ett fint intryck av Kalix.

Den 14 juli var det invigning av Kyrkparken, vi var många som hade samlats i det fina vädret. Kyrkoherde Hanna Johnselius och prästkandidat Linus Häggström höll i invigningen och vi bad gemensamt en bön för parken. Susann Enstedt Lund och Debbie Scott från begravningsverksamheten berättade om årets plantering och att tanken bakom planteringarna varje år ska påminna om pärlorna i frälsarkransen. Vi fick också en liten söt nyckelring i form av ett hjärta som det stod ”Störst av allt är kärleken”. Det passade bra då årets plantering utgick från kärlekspärlorna. Vi avslutade med en regnbågsgudstjänst i kyrkan och Vera Vinter bjöd på vackra toner med sång på både svenska och bondska.

Den 8 juli 2024, klockan 11:30. Rovaniemi flygplats, +18 grader. En grupp förväntansfulla ungdomar och ledare från Kalix står vid bagageinlämningen.

Så många olika känslor! Vad väntar oss? Kommer jag att klara värmen? Kommer jag att kunna göra mig förstådd i ett främmande land? Vilka nya bilar kommer jag att få se på gatorna? Kommer jag att gilla maten? Hur är en kristen festival egentligen? 

Äntligen framme

Sju timmar senare och 300 mil bort landar vi i Budapest. +33 grader i skuggan, och vi välkomnas av en somrig regnskur medan vi går mot bussen som skyltats med stora bokstäver: ”SVK Kalix församling”. Hemkänsla. 

Så började en veckas resa där vi fick uppleva Budapest, lära oss om den evangelisk-lutherska kyrkans historia och nutid i Ungern och delta i en evangelisk-luthersk ungdomsfestival. 

Festivalens tema i år var ”Nog” (“Elég” på ungerska). Bibelordet kommer från       2 Korinthierbrevet 12:9: ”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.”  

Förutom att lära känna nya människor, ett nytt land och ett nytt språk, fick vi uppleva en speciell gemenskap. Kristendomen är inte något som bara hör hemma innanför kyrkans väggar; utan den kan levas ut genom dans, musik, samtal, skapande m.m. 

“Szélrózsa” festivalen

Själva “Szélrózsa” festivalen var fantastisk redan när jag var ung. Festivalen hålls vartannat år på olika platser i Ungern och präglas av ett starkt engagemang för volontärskap/frivillighet. Med undantag för tre anställda, bygger hela festivalen på frivilligt arbete: präster, gymnasieelever, vuxna församlingsmedlemmar och teologistudenter. I år bidrog ca. 160 volontärer med över 200 aktiviteter för att göra det möjligt för 2400 festivaldeltagare att uppleva att kristendomen kan vara attraktiv och modern.

Internationella deltagare

Majoriteten av festivalbesökarna var ungrare, men i det internationella tältet knöt vi också nya vänskapsband med deltagare från Norge, Tyskland, Finland, USA och Nigeria. Under en internationell kväll berättade vi om Kalix församling och den svenska Frälsarkransen, som har blivit mycket populär inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Ungern. Vi hade även med oss kanelbullar och svenskt godis att bjuda på – och allt försvann i ett nafs.

Många olika aktiviteter

Vi deltog i många aktiviteter: kvälls- och morgonandakter, löptävlingar, volleybollturneringar, lyssnade på ärkebiskopens tankar om fattigdom och romers situation i Ungern, uppträdde på en Open Mic-kväll och badade.

Diakoni är kyrkans omsorg om medmänniskan och skapelsen, ibland kallas det också kyrkans sociala arbete. Det övergripande uppdraget i Svenska kyrkans diakonala verksamheter är att utifrån kristen tro vara med och skapa ett gott samhälle. Ett gott samhälle präglas av omsorg om medmänniskan och skapelsen och är socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbart. Kyrkans diakoni ska arbeta för rättvisa, försoning och återupprättelse. Den ska vara ett svar på Guds uppmaning om att visa varandra omsorg. Arbetet kan ske tillsammans med alla goda krafter och på flera plan: med individer, med grupper, i samhället och i församlingen. Diakoni är hela kyrkans ansvar. Alla döpta har en självklar uppgift att vara medmänniska men diakonerna har ett alldeles särskilt uppdrag att vara ledare för diakonin i församlingen.

Ett sätt att förklara diakonens uppgift är att utgå ifrån 7 bord som vart och ett berättar om diakonins olika funktioner.  

1. Köksbordet 

Gemenskapsskapande sammanhang och individuellt stöd är köksbordets bidrag till kyrkans diakoni. 

Köksbordet är grundläggande för allt diakonalt arbete. Det är vardagens slitstarka bord och här delas livet. Vi möter varandra med en vilja att förstå och inte döma. Vi lyssnar med ett öppet sinne. Vid köksbordet finns kyrkans sociala omsorg som på individ-, grupp- och samhällsnivå är närvaro, delande och konkret engagemang på många olika sätt. Mötet med människan står i centrum. Ett diakonalt arbete vill bidra till stärkt egenmakt och försöker på olika sätt underlätta för människor att mobilisera sina egna resurser och få tillgång till verktyg som kunskap, kontakter eller information för att hantera den livssituation man står i. 

Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig. Matt 25:35-36

2. Parkbänken

Diakonins uppsökande funktion kan beskrivas med hjälp av parkbänken.

Parkbänken är allas bänk och den kan även fungera som ett bord för att duka upp sin matsäck på. Parkbänken är det offentliga rummets viloplats. En del av kyrkans diakonala uppgift är att finnas där människor rör sig. Kyrkan har en unik möjlighet att möta de som lever på gatan då vi inte är bundna av lagar och regler på samma sätt som myndigheter. Vi har tystnadsplikt, för inte journal och rapporterar inte vidare vad vi får veta om det inte finns risk att ett barn far illa. Vårt mål är att skapa förtroende, kanske kunna hjälpa någon att tro på sin egen förmåga och känna hopp om en ljusare framtid. I dag går vi inte enbart ut på gatan utan också på nätet. Svenska kyrkan finns på sociala medier och har en präst anställd enbart för ”fältarbete” på internet.

Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa? Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus: ”Gå du och gör som han!” Luk 10:36-37

De gravsättningar i askgravlundar som Begravningsverksamheten i Kalix har, fördelas med att ca 90 % av dem sker på Skogskyrkogården och de övriga i Töre och Morjärv. Kommande text handlar om de som önskat plats i askgravlund på Skogskyrkogården och utelämnar därför Töre och Morjärvs askgravlundar som alternativ. 

Urnlunden är Kalix första askgravlund, den togs i bruk 1994 och nu trettio år senare gravsätter vi fortfarande urnor där. Sedan 2011 är det de efterlevande till de tidigare gravsatta som gravsätts. Samma år, 2011 togs Parklunden i bruk, det gjordes för att säkerställa att de som levt tillsammans skulle kunna få plats i samma askgravlund. Nu har snart 15 år passerat sedan Parklunden togs i bruk och med fler än 500 gjorda gravsättningar. Det betyder att det finns många efterlevande livskamrater som också vill få plats i samma lund när deras tid är inne, de områden som är kvar i Parklunden avsätts för dessa.  Ett nytt gravsättningsområde anläggs under hösten 2024 i direkt anslutning till Urnlunden och planeras vara klart för att ta i bruk sommaren 2025. 

Vi påminner inför vintern om att lämna lyktor, krukor mm hemma. Det finns anhöriga som gärna lämnar egna krukor och lyktor i utsmyckningsplatsen men det finns även de som är besvikna och undrar varför några inte kan respektera regler och lämna sakerna hemma. När det finns många gravsatta i en lund kan inte alla göra som de vill utan då finns enhetliga regler att förhålla sig till. Tack för att du hjälper oss att skapa god ordning i våra lundar.