Gymnasiekonfirmation
- Ida Backe Öhlund tog beslutet att konfirmera sig under gymnasiet.
Möt Linus Häggström och Samuel Waller
Unga ledare berättar om möjligheterna
Vi firar påsk!
Unga vuxna – och om ett hopp mitt i en tragedi
Världen omkring oss förändras snabbt och som samhälle och församling ställs vi inför nya och ibland skrämmande situationer.
En sådan skrämmande händelse var den mycket tragiska och hemska skolskjutningen i Örebro, i början på februari, som på ett ofattbart sätt påminde oss om hur skört vårt samhälle kan vara. Våra tankar och böner går till alla de drabbade. I sorgens mörker vill kyrkan var en strimma av ljus – att vi inte ska förlora hoppet och tilltron till en bättre värld.
När tragedier som denna inträffar är det lätt att känna förtvivlan och oro. Men mitt i smärtan så påminns vi också om något viktigt; engagemanget och viljan att stå tillsammans som samhälle och församling, att ta hand om varandra och att vara ett särskilt stöd för unga vuxna som söker sin plats i en värld full av spretighet och skärvor.
Vår vardag präglas av snabb avancerad teknologisk utveckling som AI och ständiga samhällsförändringar med mycket brus och stress. Att vara ung vuxen idag är att vara utsatt. Här behövs mer än någonsin en kyrklig närvaro och församlingens stöd. Unga vuxna står på tröskeln mellan ungdom och vuxenliv med frågor om framtiden, om sin egen identitet och om vilken väg man ska gå.
Trots den oro och osäkerhet som ibland gör sig påmind i ungdomars och vuxnas liv så finns det också mycket hopp. Det handlar om att lyssna, att ge möjligheter till möten och samtal och att vara ett stöd för de som söker sin väg i livet. I Kalix församling har vi alla förutsättningar att vara just denna plats av hopp, acceptans och trygghet. Låt oss skapa en gemenskap där alla, oavsett bakgrund eller erfarenheter, kan känna sig välkomna.
Tillsammans kan vi skapa en framtid där unga vuxna och personer i alla åldrar kan få känna sig stärkta. Genom att tända dessa gnistor av förståelse och omtanke så kan vi vara med och göra världen till en bättre plats och skapa hopp, även i de svåraste stunderna.
Kalix församling vill vara ett ljus i mörkret och en bärkraft i bön och tro. Det kan vi vara därför att Gud har skapat oss människor till sin avbild och Gud såg att det var gott. Genom Jesus uppståndelse på Påskdagens morgon så besegrades det onda. Därför kan vi fortsätta kämpa för tron på det goda och snälla i oss människor. Som bibelordet: “Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh 1:5)
Det är inte bara människor som behöver omtanke. Hela skapelsen behöver vår omsorg eftersom den med sin mångfald ger oss förutsättningar till ett gott liv.
Utgångspunkten för Svenska kyrkans hållbarhetsarbete är alla människors lika värde och viljan att ta ansvar för skapelsen. I en hållbar värld lämnas ingen människa utanför och mänskliga rättigheter omfattar alla. Livet levs och samhällen byggs på ett sätt så att också ekosystemen värnas.
Nu utlyser vi en fototävling “Mitt i skapelsen”
på social medier (Facebook och Instagram)
Vi vill att du fångar skapelsen och ljuset i en bild.
Så här tävlar du:
Gilla/följ Kalix församling på sociala medier.
Skicka in din högupplösta bild på kalix.forsamling@svenskakyrkan.se
För att få tävla måste du vara 18 år. Vinnarna kommer att kontaktas av oss personligen. Tävlingen är inte på något sätt sponsrad, stödd eller administrerad av eller knuten till Facebook eller Instagram. Tävlingen pågår till 22 april 2025 och vinnarna utses under vecka 18. Inlämnade bidrag kommer att publiceras och användas i Kalix församlings marknadsföring.
Kalix församling finns nu på Facebook och Instagram!
Vi är glada att meddela att vi nu finns på både Facebook och Instagram. Följ oss för att få de senaste nyheterna, uppdateringarna och inspirerande innehåll direkt i ditt flöde. På våra sociala medier kommer du att hitta:
Nyheter och uppdateringar:
Håll dig uppdaterad med vad som händer i Kalix församling, allt från högmässor, konserter, barnaktiviteter, bytardagar, hållbarhet, unga vuxna och mycket mer
Interaktion:
Delta i diskussioner, ställ frågor och dela din tro och dina tankar med oss och andra följare.
Hur är det att konfirmera
sig under gymnasiet?
Ida Backe Öhlund, gymnasiekonfirmand och ung ledare.
Det vanligaste är att man konfirmerar sig i åttan men i Kalix församling finns det även en möjlighet att konfirmera sig under gymnasiet. Ida Backe Öhlund var inte döpt som barn och när hon gick i åttan hade hon ingen riktig vilja att konfirmeras.
Istället kom frågan om hon ville konfirmera sig när hon gick gymnasiet. När tanken var väckt pratade Ida med två av sina klasskamrater och de bestämde sig för att ”nu kör vi”. För Ida var det en skön känsla av att ha valt själv och det var bra att de blev några stycken som gjorde det tillsammans.
Ida gick med i konfagruppen och döptes innan själva konfirmationen.
- Det kändes stort att själv välja och vilja gå den vägen, berättar Ida.
Ida ser många fördelar med gymnasiekonfa. Man är äldre, mer mogen och öppen för att lära sig om kristendom. Jag var inte mottaglig för det som 15-åring, konstaterar Ida. Det var tur att möjligheten fanns när jag ville själv.
Den kristna tron gör att Ida känner både trygghet och tilltro till livet. Hon vet att hon är behövd och älskad för den hon är. Precis som varje kroppsdel är viktig för kroppen så är hon viktig för helheten. Att veta att hon är menad för något har gett henne en mer positiv syn på livet. Det finns någon att vända sig till, en som lyssnar och stöttar. När det känns konstigt har jag lämnat det i Guds händer, konstaterar Ida.
Tron är en dragningskraft
Under konfirmationen pratade de ofta om detta med att vara människa. Jesus var en människa precis som jag, lyfter Ida fram. Att vara människa är att vara arg, ledsen, besviken och att göra fel och att samtidigt vara förlåten, just för att man är en människa.
För Ida är tron en dragningskraft som ger allt i livet en mening. En slags grundtrygghet som ger en positiv livssyn. Nu efter gymnasiet är det dags att göra ett val för framtiden – annars blir du arbetslös! påpekar Ida. Hon har siktet inställt på att studera vidare med inriktning på att bli optiker. Min familj ser att jag är stärkt av min övertygelse i det som är en orolig tid i livet och det känns bra för mig, berättar Ida.
Ida är ung ledare och finns med i den nya gymnasiekonfagruppen och det tycker hon är roligt. Jag deltar som diskussionspartner i grupperna och stöttar ungdomarna under gudstjänsterna. Jag blir som en mentor för ungdomarna, säger Ida. Konfaträffarna är väldigt sociala, det är något roligt att göra efter skolan. Vi träffas och gör något tillsammans.
Även jag var nervös i början av min konfaläsning. Jag var tillbakadragen, försiktig och vågade inte säga vad jag tänkte, minns Ida. Det kan hon känna igen i ungdomarna, det finns en rädsla för att det man säger kan vara fel.
Något som också har betydelse är att det finns få unga förebilder. Att vara nyfiken på kristen tro är inte det normala, man behöver våga var den som bryter mönstret.
Ida tycker om att gå på gudstjänster. För henne blir det en lugn stund tillsammans med andra. Psalmerna är härliga att lyssna på och även predikan kan ge en tankeställare – om man är öppen för det, lyfter Ida fram.
Går du på gymnasiet, våga fråga dina klasskamrater och föreslå att ni konfirmerar er tillsammans. Det kanske inte är för alla men det är alltid bra att prova. Genom att testa och vara öppen för något annat, något som är oväntat, så blir det både är roligt och utvecklande, avslutar Ida.
Vill du veta mer om gymnasiekonfata kontakt med Brita Petersson Hofverberg
0923-698 03 eller maila till brita.hofverberg@svenskakyrkan.se
Vill man ha variation kan man få variation
Hilda Johansson och Francisco Martine, två av församlingens unga ledare.
Hilda Johansson och Francisco Martinez sitter i soffan i Prästgården och på bordet ligger telefonen där Ainoa Mayol är med.
Alla tre är de unga ledare. Francisco är den som är nyast i gruppen. Hilda har haft olika uppgifter i församlingen sen tidigare. Hon har varit hjälpledare för Himmel och plättar, som riktar sig till barn i låg och mellanstadiet, och är pysselansvarig på Vardagskyrkan en fredag varje månad. Ainoa berättar att hon har varit aktiv inom församlingen i fem år både som ung ledare och som kyrkvärd.
Tillsammans med två andra ungdomar, Viktor Forslund och Axel Fors, är de hjälpledare under konfaläsningen. På frågan varför de har valt att vara unga ledare berättar Francisco att de har roligt med andra och att man får vänner för livet. Vi får ta ansvar, planera och leda övningar med ungdomarna, säger Hilda. Att vara ung ledare gör så att man mognar som människa. Vi får ta ansvar med stöd av trygga, snälla vuxna som ger oss utrymme att växa, fyller Ainoa på.
Ainoa Mayol
Jag har lärt mig mer om mig själv, hur jag är som person när jag får ta hand om andra och leda aktiviteter, berättar Francisco. Jag har blivit tryggare i att ta plats, att vara tydlig och att kliva fram när jag håller en gruppövning.
Vi är en bra grupp av unga ledare, flikar Ainoa in. Hilda har en kreativ sida som gör att hon skapar bra visuella övningar, hon tar det från ord till bild. Francisco är modig och positiv med en ”så klart jag gör” attityd när han ska kliva fram och prata inför gruppen. Jag hjälper till med att skapa struktur, planerar och leder våra övningar. Vi är ett dream team helt enkelt!
Vår roll är att vara länk mellan de vuxna ledarna och ungdomarna, berättar Hilda. Vi har en glad och rolig kompiskontakt med dem för att vi är närmare varandra i ålder. Vi vet hur det är att konfirmera sig och vilka frågor man har som ung. Högstadiet är en orolig tid för många. Det känns bra att vara en förebild, att visa på att det är ok att vara på ett annat sätt, berättar Ainoa.
Vi får en gemenskap över åldrarna, det är lärorikt och jätteroligt, berättar Ainoa. Det känns inte som man jobbar. Vi åker på läger, äter god mat och umgås med roliga människor, lyfter Hilda fram. Det är lätt att komma med förslag på aktiviteter och att få göra dem, säger Francisco. Nu spelar vi volleyboll en gång per vecka, kompletterar Hilda. Det är något vi kan göra tillsammans oavsett ålder!
Vill du veta mer om hur du blir en ung ledare? Vill du spela volleyboll?
Ta kontakt med Adrienn Fonda, 0923-698 04 eller adrienn.fonda@svenskakyrkan.se
Foto: Magnus Aronson/Ikon
Biskoparnas ungdomsmöte
Svenska kyrkans biskopar bjuder in dig som är 16-30 till en helg för att möta varandra över stifts-, församlings- och samfundsgränserna, fördjupa tron och dela det kristna hoppet. Var med och träffa hundratals andra unga och samla kraft för nuet och framtiden. Tillsammans är vi många, starka och olika, och tillsammans gör vi skillnad för varandra och världen.
Om du är intresseradav att åka ner till Stockholm hör av dig till Brita Petersson Hofverberg 0923-69803 eller
brita.hofverberg@svenskakyrkan.se
Församlingen står för resa, kost och logi.
Livsmod - en helg för unga vuxna
En helg för dig mellan 19-30 år med möjlighet till andlig fördjupning genom bibelsamtal, meditation, retreat inslag, samtal om tro och liv, bön och gudstjänst. Dagar för livsmod.
Välkommen till en helg på Storstrands kursgård i Öjebyn med gemenskap tillsammans med andra unga vuxna, där vi får samtala och fördjupas. Temat för helgen är livsmod och dagarna innehåller bibelsamtal, retreat-inslag, undervisning, samtal och delande, gudstjänst och bön.
Församlingen står för resa, kost och logi.
Anmäl ditt intresse till
brita.hofverberg@svenskakyrkan.se
Det är fullbordat/slutfört
Jesus sista ord från korset:
”Det är fullbordat” (Joh. 19:30)
” Fader, i dina händer överlämnar jag min ande” (Luk.23:46)
Läs gärna hela berättelsen i Johannesevangelium.
”Det är fullbordat. Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”. Fullbordat, det låter fantastiskt. Någonting är slutfört. Det är helt klart. Kampen är över. Jesus vinner genom sitt liv och sin död. Till och med de som hånade Jesus, soldaterna vid korset, sade: ”Han måste ha varit Guds son”, när de såg alla under. Ännu större under skedde när Jesus uppstod några dagar senare. Tomas tvivlaren fick också möta sin mästare.
Telelestai (det är fullbordat), är ett grekiskt ord som alla kände till i antikens samhälle. Prästen sade det när offret i templet var godkänt och synden var sonad. Samma ord skrev man på kvitton när skulden var fullt återbetald. Jesus säger samma ord vid sin sista utandning. Mina och dina skulder/synder blir betalda och vi får gå fria genom Guds kärlek. Kärleken verkar i vårt inre och hjälpar oss vända om från det skadliga till det som är gott.
Det har funnits tider i mitt liv då jag inte har förstått vad synd är. Idag ser jag desto tydligare följder av mänsklighetens bortvändhet från Gud. Vår oförmåga att älska vår nästa, oss själva, skapelsen och Gud skadar oss alla. Det är synd. Orättvisor, makt, begär och själviskhet förstör allt vackert! Vi behöver frälsning!
När Jesus gav upp andan brast ett tjockt förhänge i templet i två delar. Det symboliserar att vi nu var och en kan vända oss direkt till Gud. Vi får be. Jesus har försonat världens bortvändhet från Gud. Det kallas nåd, chésed på hebreiska, vilket också betyder godhet och kärlek. Nåden är lika för alla.
Att Jesus liv skulle sluta som en offergåva är ändå svårt att förstå. Han som inte gjort något ont behövde dö för att vi ska ha liv. Filmmakarnas favorittema är kampen mellan det goda och det onda. Det goda vinner när någon heroisk person visar vägen. Idag tror jag att det finns en verklig kamp i världen, både synlig och osynlig. Jag tror att Jesus död och uppståndelse har en central betydelse i denna kamp. Tack vare honom har vi ett hopp om ett liv i kärlek nu och för alltid.
Kunskapen om Jesus liv är dokumenterad i böcker som är cirka 2000 år gamla. Han är en historisk sann människa och Gud. Genom sin ande möter han fortfarande människor över alla gränser och i olika folkslag. Han söker kontakt med oss alla. Varför? För att han vill. Han är sann kärlek.
Se on täytetty/saatettu loppuun
Jeesuksen vimeiset sanat ristiltä:
” Se on täytetty” (Joh.19:30)
”Isä, sinun käsiisi minä annan henkeni” (Luuk.23:46)
Lue koko kertomus esimerkiksi Johanneksen evankeliumista.
”Se on täytetty. Isä, sinun käsiisi minä annan henkeni.” Täytetty, se kuulostaa upealta. Jotain on saatettu loppuun. Taistelu on ohi. Jeesus on voittaja elämänsä ja kuolemansa kautta. Jopa sotilaat, jotka pilkkasivat Jeesusta sanoivat:” Hänen täytyi olla Jumalan Poika”, kun he näkivät kaiken sen mitä tapahtui Jeesuksen annettua henkensä. Vielä suurempi pääsiäisen ihme tapahtui kun Jeesus nousi kuolleista. Epäilevä Tuomas sai myös kohdata mestarinsa.
Telelestai (se on täytetty) on kreikankielinen sana, jonka kaikki tunsivat antiikin yhteiskunnassa. Pappi sanoi sen, kun temppelin uhri oli hyväksytty ja synti sovitettu. Sama sana kirjoitettiin kuitteihin, kun velka oli täysin maksettu. Jeesus sanoo, se on täytetty, viimeisellä hengenvedollaan. Minun ja sinun velat/synnit maksetaan ja saamme olla vapaita Jumalan rakkauden kautta. Rakkaus vaikuttaa sisimmässämme ja auttaa meitä tekemään sitä mikä on hyvää.
Elämässäni on ollut aikoja, jolloin en ole ymmärtänyt, mitä synti on. Tänään näen yhä selvemmin kuinka ihmiskunta on kääntynyt pois Jumalasta. Kyvyttömyytemme rakastaa lähimmäistämme, itseämme, luomakuntaa ja itse Jumalaa vahingoittaa meitä kaikkia. Se on syntiä. Vääryydet, valta, ahneus ja itsekkyys tuhoavat kaiken kauniin. Me tarvitsemme pelastajaa!
Kun Jeesus antoi henkensä,temppelin paksu esirippu repesi kahtia. Se symboloi sitä, että voimme nyt kääntyä itse kukin suoraan Jumalan puoleen. Saamme rukoilla. Jeesuksen sovitustyö mahdollistaa sen. Tämä tapahtuu yksin armosta. Chésed, armo hepreaksi, tarkoittaa myös hyvyyttä ja rakkautta. Armo koskee meitä jokaista yhtälailla.
On silti vaikea ymmärtää, miksi Jeesuksen piti kuolla ristillä. Hän, joka ei tehnyt mitään pahaa, joutui kuolemaan, jotta meillä olisi elämä. Elokuvantekijöiden suosikkiteemoja on hyvän ja pahan välinen taistelu. Hyvä voittaa, kun joku sankarillinen henkilö näyttää oikean suunnan. Tänään uskon, että maailmassamme ihan oikeasti on olemassa todellinen taistelu, osittain näkyvä, mutta myös näkymätön. Uskon myös että Jeesuksen kuolemalla ja ylösnousemuksella on tässä taistelussa keskeinen merkitys. Yksin hänen ansiostaan meillä on toivo elämästä rakkauden vaikutuksessa nyt ja ikuisesti.
Tieto Jeesuksen elämästä on tallennettuna kirjoihin jo noin 2000 vuoden takaa. Hän on historiallisesti tosi ihminen ja Jumala. Henkensä kautta hän kohtaa vielä tänä päivänäkin ihmisiä yli kaikkien rajojen ja eri kansoissa. Hän etsii yhteyttä meihin jokaiseen. Miksi? Koska hän niin haluaa. Hän on rakkaus.
Jag har redan prästskjortan
i garderoben!
Linus Häggström började läsa teologi på distans redan när han drev Kalix begravningsbyrå. Nu gör han sina sista år av prästutbildningen på heltid i Uppsala och han längtar efter att få börja sitt nya arbete på riktigt.
På frågan hur det är att läsa till präst svarar Linus utan att tveka med orden svårt, tungt, väldigt roligt och väldigt intressant.
Tanken på att bli präst fanns inte när jag var yngre, berättar Linus. Tvärt om, jag har inte fått kyrkan i nappflaskan. Jag har gått i skolan under den tiden då skolan blev sekulär. Vi hade en väldigt avskalad skolavslutning i kyrkan, Gud fick inte nämnas och bön fick inte förekomma. Kanske var vi där någon advent och vi firade en mycket anpassad Lucia. Allt det kristna togs bort från skolan och offentligheten när jag växte upp.
Linus beskriver sig själv som en nyfiken person och det är den nyfikenheten som fick honom att börja läsa teologi. Att studera teologi är mer än att bara prata om Jesus. Det är att läsa Bibeln utifrån det historiska kontext som Bibeln återger. De personer som nämns i Bibeln har funnits, Jesus är en historisk person som har vandrat på jorden.
Det är under mina teologistudier som jag har lärt mig varför det är så mossigt i kyrkan, berättar Linus och skrattar. Kyrkans budskap vilar på en solid och genomtänkt grund som inte flyttas när samhällets vindar blåser. Visst har kyrkan förändrats i sitt sätt att verka och vara i människornas vardag genom tiderna, det är ändå människor som arbetar inom kyrkan. Grundbudskapet, det som bär kyrkan har däremot inte ändrats. Det har stått sig genom årtusenden.
Kyrkans budskap är kom som du är
För Linus del är den roliga biten i studierna att han upptäckt att det är så många som har tänkt på frågan vad det är att vara människa och att så många av dessa tankar fortfarande är giltiga. Vi människor är i grunden lika, även om våra livsvillkor är ändrade. Budskapet att vi duger som vi är är giltigt oavsett vilka yttre attribut det har funnits och finns som ska ge oss människor någon slags mervärde. Kyrkans budskap är kom som du är.
Bibeln har gått från att vara något som varit ren rekvisita till att ha en central plats i mitt liv lyfter Linus fram. I Bibeln beskrivs mänskliga egenskaper som är generella. Där finns personen med maktbegär, karriäristen, lögnaren, tvivlaren, den hjälpsamme, den ensamme, den kloka, den förälskade t ex.
Linus Häggström, prästkandidat som närmar sig prästexamen.
Det gör att i Nya Testamentet finns det gott om tidlösa råd om hur vi kan hantera vår samtid.
Fast det går inte att bokstavstolka Bibeln, betonar Linus. Där har kyrkan brustit genom tiderna. Under kyrkans långa historia har det funnits människor som har använt sig av sin makt för att ge sig själv fördelar. Av det kan vi lära oss att vi är alla människor med våra brister. Det har alltid funnits saker som skaver i människor, även i de allra heligaste, just för att vi bara är människor.
Som Linus ser det är Guds verklighet perfekt på alla plan. Kan vi ha Gud som förebild och sträva efter att vara och verka i den andan, då blir det bra.
Förr, när kyrkan var en del av staten, var det en plikt att gå i kyrkan. Nu har det blivit ett mer individuellt val. Det man kanske inte tänker på är att församlingen är till för alla, oavsett om man är medlem eller inte i Svenska kyrkan. Det jag lockas av är att omsorgen finns för alla, verkligen alla och inte bara de mest utsatta, framhäver Linus.
Hopp och trygghet
Linus har en stark önskan att göra kyrkan till en plats dit man kan komma och lägga av sig sin stress och oro och istället få hopp och trygghet. Levande ljus, levande musik och levande ord i både andakter, predikan och samtal är som ett tryggt ankare i en orolig värld. Den styrka som finns i kyrkan som institution har visat att den klarar av de stormar som drar fram i det korta perspektiv som ett människoliv är.
Och så har jag upptäckt något värdefullt i bönegemenskap, berättar Linus.
Att be tillsammans är mer än att bara samlas för att gnälla av sig. Det är en möjlighet att få uttrycka frustration och be för en lösning tillsammans med andra.
1. Du är inte själv
2. Man vilar i det tillsammans
3. Det går att prata om det som tynger
4. På så vis delar man bördan och får stöd
5. Man kan vila i det som är
6. Och ibland, tro det eller ej, kommer bönesvaret.
Minst lika betydelsefullt är att träna sig på att uttrycka tacksamhet. Att tacka för det som är. Livet, erfarenheterna, möjligheterna och att det kan ske utan en känsla av att man betar av en tacksamhetsskuld. Du behöver inte prestera stordåd, det är ok att bara vara glad och tacksam över det som är, avslutar Linus.
Rösta i kyrkovalet
Svenska kyrkan är demokratiskt uppbyggd. Den 8–21 september 2025 är det kyrkoval. Om du fyllt 16 år och är medlem kan du påverka kyrkan genom din röst.
Vad röstar jag till?
I kyrkovalet kan du välja till tre nivåer:
• Lokalt – val till kyrkofullmäktige
Du väljer till kyrkofullmäktige i den församling eller det pastorat där du bor. Kyrkofullmäktige bestämmer ramarna för den verksamhet som finns nära dig. Till exempel vilken verksamhet församlingen ska ha för barn, unga och äldre, eller hur musiklivet ska se ut. (Vit valsedel)
• Regionalt – val till stiftsfullmäktige
Svenska kyrkan är indelad i 13 stift. Stiftsfullmäktige är stiftets högsta beslutande organ. Stiftens uppgift är i första hand att stötta församlingarna i deras verksamhet och förvaltning. Ska till exempel en kyrka renoveras kan stiftet bidra med kompetens inom fastighetsområdet. (Rosa valsedel)
• Nationellt – val till kyrkomötet
Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Kyrkomötets 251 ledamöter beslutar om kyrkans gemensamma och övergripande frågor. Allt från hur kyrkan ska arbeta med klimatfrågan till vilka psalmer som ska finnas i psalmboken. (Gul valsedel)
I kyrkovalet röstar du på nomineringsgrupper. På valsedeln är det tillåtet att göra tre personkryss. Du kan se vilka grupper och kandidater som ställer upp på svenskakyrkan.se/kyrkoval
Om Svenska kyrkan
Här finns information om kyrkovalet på olika språk: svenskakyrkan.se/kyrkoval/other-languages
Svenska kyrkan är Sveriges största trossamfund med 5,5 miljoner medlemmar. Till den kristna trons grunder hör omsorgen om hela skapelsen. Det innebär att Svenska kyrkan bär ett engagemang för människans värde och värdighet och för ett hållbart klimatarbete.
Som medlem är du del av en gemenskap som skapar glädje, fördjupning och sammanhang. Exempelvis genom dop, bröllop eller andra gudstjänster, öppen förskola, barn- och ungdomsverksamhet, körer och konserter.
Du är med och stödjer kyrkans sociala arbete för människor i utsatthet, ensamhet och sorg. Du bidrar också till att bevara ett stort kulturarv i form av byggnader, föremål och traditioner.
Foto: Magnus Aronson/Ikon
Vill du jobba under kyrkovalet?
Att arbeta i kyrkovalet är ett viktigt demokratiskt uppdrag, samtidigt som det är en rolig och lärorik upplevelse. Om du tidigare har jobbat med EU-val eller riksdagsval kommer du att känna igen dig. Även du som inte har tidigare erfarenhet är välkommen att anmäla intresse. Arbetet ger ersättning per timme.
Som röstmottagare (8-21 september 2025) bemannar du någon av lokalerna för förtidsröstning. Där får du ta emot förtidsröster, hjälpa röstande till rätta och sköta om lokalen.
Som valförrättare (21 september 2025) jobbar du i en vallokal på valdagen, där du tar emot röster, håller ordning i lokalen och hjälper väljarna till rätta. I uppdraget ingår även att räkna rösterna efter stängning.
För att bli röstmottagare eller valförrättare måste du gå en obligatorisk utbildning. Det gäller även dig som arbetat med val tidigare eftersom reglerna förändras. Du får också skriva på en tystnadspliktsförbindelse.
Låter det intressant?
Kontakta valnämndens ordförande Helena Laestadius via mail helena.laestadius@svenskakyrkan.se eller Maria Bucht, 0923-69801 maria.bucht@svenskakyrkan.se
Foto: Kristin Lidell /Ikon
Men ska inte du bli präst?
Den frågan har Samuel Waller fått många gånger och av olika personer genom åren. Och tanken har funnits hos honom länge, ända sedan gymnasiet faktiskt, fast under åren har svaret alltid varit ”Kanske det, men inte ännu”, berättar Samuel. Istället läste Samuel till jägmästare och arbetade under många år inom sågverksindustrin.
Kanske är mitt beslut att läsa till präst resultatet av en 40 års-kris, konstaterar Samuel och ler. När jag fyllde 45 tänkte jag att nu går det inte att skjuta på det längre om det ska bli av. Det gick inte att ducka helt enkelt. Nu är det lite roligt faktiskt att kunna svara på frågan om jag inte ska bli präst med ett ja, nu är jag antagen till universitetet, skrattar Samuel.
Utbildningen är på distans och det är en utmaning att läsa på heltid och ha familj, samtidigt som det är bra att det går att plugga utan att behöva flytta, säger Samuel.
Det roligaste med att läsa teologi är att det är så många historiska händelser som går att koppla till livet som är här och nu. Känslan av att få kliva in i och delta i ett samtal som pågått i flera tusen år bland judiska profeter, grekiska filosofer, gamla kyrkfäder, Luther och Calvin, och moderna teologer och tänkare liknar inget annat jag upplevt, lyfter Samuel fram.
För att läsa till präst börjar man på teologprogrammet. Det finns en bas av obligatoriska kurser som hör till prästutbildningen och utöver dem kan man välja kurser utifrån eget intresse. Det är perfekt för mig som verkligen gillar att nörda ner mig i historia och i det grekiska språket, berättar Samuel.
Det finns några saker som jag särskilt ser fram emot med prästyrket, säger Samuel. Givetvis ser jag fram emot arbetet med dop, vigsel, begravningar, fira nattvard och hålla predikningar, att rent praktiskt få ta medmänniskor in i det liv som Jesus gjort möjligt.
Samuel Waller, nyligt godkänd som prästkandidat.
Utöver det ser jag fram emot att få fortsätta att delta i det samtalet, det som pågått i flera tusen år, och att få föra det vidare.
Se världen i ett annat ljus
Jag vill också dela berättelsen om Kristus. Den hjälper oss att kunna se världen i ett annat ljus så vi vågar öva upp vår tro, vårt hopp och vår kärlek. Kyrkan får gärna vara som en idrottsförening, en träningsgemenskap för våra relationer, fortsätter Samuel.
Även om det gått flera tusen år så går det att jämföra samhället idag med hur det var under de första århundraden då kyrkan växte fram. Mångfalden vi har idag i Sverige med olika plattformar, olika religioner och olika sätt att uttrycka sig fanns även på den tiden. Faktum är att jag ser mest fördelar med att Svenskakyrkan inte har någon majoritetsställning idag, konstaterar Samuel. Jesus var en underdog i samhället, han hade ingen auktoritetsställning.
Det gör det lättare att möta människor på samma nivå och ha ett bra samtal som handlar mer om att väcka nyfikenhet och lust i stället för att komma med krav och pekpinnar.
Kyrkan har haft en historia av starka dogmer men det går att digga dogmen, säger Samuel och ler stort. Det går att föra en dynamisk dialog om hur man lever på ett bra sätt, hur man kan prata om Gud och om tro som bryter etablerade mönster och fördomar. Ibland kan det visa sig att tidigare generationer hittat något värdefullt som vi tappat bort. Kyrkan ska kunna vara lite på tvärs, lite annorlunda, avslutar Samuel.
”I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla utan krav.”
Att sitta sig till stillhet
Kristen djupmeditation är en meditationsform där vi sitter i tystnad enligt en metod som heter Za Zen, att sitta sig till stillhet. Metoden vilar på tre pelare; en hållning som möjliggör fri andning, ett inre förhållningssätt som låter allting vara som det är och en naturlig oförändrad andning. Metoden är långsam och trygg och går att avbryta när som helst och den fordrar tålamod och uthållighet. Vi sitter medvetna i vaken vila, närvarande i kroppens hållning och andningen.
Lång kristen tradition
Meditation med kristen inriktning har varit en naturlig del av den kristna tron genom historien och har framförallt bevarats i olika klostertraditioner. Enligt den kristna tron är vi skapade till Guds avbild. Om vi vågar släppa taget om oss själva och möta vårt inre så möter vi också Guds kärlek. Var och en är välkommen med den tro man har eller om man bara vill lära sig stresshantering men Gud kommer nämnas av meditationsledaren och tolkas som den som är den evigt närvarande och omslutande kärleken.
Alla är välkomna
Om du inte deltagit i Kristen djupmeditation tidigare men vill prova på är du välkommen 30 min innan gruppen startar. Då provar vi ut sittställning och går igenom grunderna för metoden. Alla som vill kan delta på sina egna villkor.
Vi träffas i församlingsgårdens nedre våning, rummet Källan, torsdagar udda veckor. Håll utkik i Kalixguiden och sociala medier där vi annonserar eventuella ändringar. Meditationen startar kl.17 och dörren låses strax innan. När kyrkan är färdigrenoverad flyttas meditationen dit.
Våga prova och våga prova mer än en gång
Marianne Lindgren, som deltar regelbundet i kristen djupmeditation, uppmuntrar fler att komma och prova!
Hej Marianne, hur kommer det sig att du kom till kristen djupmeditation i kyrkan?
Jag brukar kolla vad som händer i församlingen i våra reklamblad och blev glad när jag såg att det skulle vara meditation. Att det är kristen djupmeditation är inget negativt. Jag har försökt jobba på olika håll med meditation under åren men att göra det regelbundet på hemmaplan är helt underbart, för några år sedan var jag på orgelmeditation och frälsarkransmeditation i Kalix kyrka och det var en bra upplevelse.
Att få göra det på en bestämd tid med andra människor är underbart där vi delar en tyst stund tillsammans med olika upplevelser. Ingen meditationsstund är den andra lik. Det beror på hur mina dagar varit och hur min kropp mår, hur stressen satt sig i kropp och själ.
Vad betyder meditation för dig?
Meditation för mig är att koppla ifrån tankar och känslor i en brusfri miljö, i dagen samhälle finns det knappt någon brusfri miljö att tillgå, vi ska vara så tillgängliga och uppkopplade 24/7, vi ska vara med överallt, socialt duktiga, kunna allt. Min hjärna och kropp behöver vila och renas från tankar och känslor för att funka. Kyrkans kristna djupmeditation ger mig verkligen något för kropp och själ att längta efter.
Vad skulle du vilja säga till någon som funderar på att prova?
Våga prova och våga prova mer än en gång.
När jag ser mig om i världen och samhället där psykisk vilsenhet och skörhet ökar, barnen stressas och vi ska vara med överallt. Vi kvinnor och män ska ha ett hem som ur en väl regisserad möbelkatalog, nya kök och soffan ska bytas ut då den är hela fem år gammal. Vi tvingar oss att lägga ut vackra bilder på sociala medier. Förhållanden går sönder, vi delar inte våra tankar med varandra, barn pendlar varannan vecka, vi bildar nya förhållanden, vi ska implementeras i nya konstellationer.
Du som är vuxen låt dig stanna upp en stund varannan vecka tillsammans med andra, kanske vi behöver våga prova på att släppa tankar och känna efter hur vår och din kropp mår.
Det finns så många fördelar med att våga stanna upp och rena mina tankar och bara andas, känna hur min kropp mår. Nu när jag börjat kan jag inte vara utan mina torsdagar.
” -Våga bli en bättre och lugnare vuxen som inte stressar dig själv, barnen och din omgivning.”
Vi firar påsk!
Fastan – vi avstår för att vinna något annat
Fastan är en förberedelsetid inför firandet av viktiga händelser under kyrkoåret. Fastan inför påsk är 40 dagar och den inleds alltid på en onsdag, askonsdagen, och avslutas på påskafton. Varje söndag är ”fastefri” för på söndagen firar vi som alla andra söndagar Jesu uppståndelse och då är det fest, inget behöver avstås. Vi fastar för att vi behöver en tid avsatt för eftertanke och reflektion och vi avstår något som tar av vår tid och kraft från det som är allra viktigast, vår relation med Gud.
Påsken och därmed även fastan infaller olika datum varje år eftersom det är när påskdagen infaller som styr och påskdagen firas den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen.
Den långa fastetiden föregås av tre festdagar som kallas fastlagen och avslutas med fettisdagen. Det som vi i dag kallar för fastlagssöndagen, var den dag då Jesus och lärjungarna påbörjade vandringen mot Jerusalem och därför är temat på fastlagssöndagen ”Kärlekens väg”.
Askonsdagen inleder fastan och i många kyrkor firas askonsdagsmässa som är en gudstjänst med nattvard. Askonsdagen har fått sitt namn efter en gammal kristen sedvänja att strö aska på dem som kom till kyrkan och lyfte fram sina synder. Än i dag kan prästen ge de gudstjänstdeltagare som vill, ett kors av aska i pannan på askonsdagsmässan. Korset symboliserar Jesus vandring mot korset och vandringen genom död till nytt liv.
Stilla veckan – glädje och sorg
Den sista veckan i fastan kallas för stilla veckan, eller passionsveckan.
Veckan inleds med palmsöndagen som berättar om när Jesus red in i Jerusalem på en åsna för att fira den judiska påsken tillsammans med sina lärjungar. Folket tog emot honom som en kung och de jublade, viftade med palmblad och sjöng Hosianna.
Onsdagen i stilla veckan kallas dymmelonsdag. Då kan församlingen byta ut kyrkklockans metallkläpp mot en kläpp av trä, en dymmel, för att klockklangen ska bli dovare.
Skärtorsdag – Jesus tvättar lärjungarnas fötter och de firar den första nattvarden
På skärtorsdagen tvättar Jesus fötterna på sina lärjungar – därav ordet skär som betyder ren. Jesus äter också för sista gången med sina lärjungar. Medan de äter säger Jesus till dem att de ska fortsätta att bryta bröd och dricka vin tillsammans till minne av honom även när han inte finns ibland dem. Det är den allra första nattvarden. Sedan den dagen när vi människor firar nattvard blir vi indragna i Jesus död och uppståndelse. Guds närvaro blir verklighet. Prästen säger ”Kristi kropp för dig utgiven, Kristi blod för dig utgjutet.” Det handlar om att Gud lovar att ge oss förlåtelse och evigt liv.
Efter måltiden går Jesus och lärjungarna till Getsemane trädgård där han grips och förs bort. I de flesta kyrkor firas skärtorsdagsmässa. Trots att den är inledningen till långfredagen ses ändå denna mässa som en glädjens och festens måltid, som den Jesus firade med sina vänner den sista kvällen. Skärtorsdagsmässan brukar ofta avslutas med att man dukar av ljus, blommor och textilier från altaret och kyrkorummet.
Långfredagen - Jesus dör
På långfredagen dömer Pontius Pilatus Jesus till döden. Anledningen är att Jesus har gjort anspråk på att kalla sig judarnas kung. Jesus får själv bära sitt kors till Golgata, en kulle utanför staden, där han korsfästs. När Jesus dör berättas att mörkret faller över jorden.
En av lärjungarna tog sedan ner Jesus kropp, lindade den med linnebindlar och kryddor och lade honom i en grav i närheten av platsen där han korsfästs.
Långfredagen har varit en formell och sorgsen dag i svensk tradition. Under gudstjänsterna på långfredagen är det stilla och allvarligt i kyrkan. Ofta används inga instrument i musiken och kyrkklockorna ringer inte. Altaret är avdukat med endast en vas med fem röda rosor som symboliserar Jesus fem sår.
Påskdagen - Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!
Alla evangelisterna, Matteus, Markus, Lukas och Johannes, berättar i Bibeln om påskdagen, men på lite olika sätt.
På påskdagen går kvinnorna tidigt på morgonen till graven för att smörja Jesus kropp med välluktande kryddor. När de kommer fram till graven är stenen som täckt ingången till graven redan bortrullad och när de går in i graven kan de inte hitta Jesus kropp. Ängeln som har rullat undan stenen säger till kvinnorna att inte vara rädda utan skynda sig att berätta för lärjungarna att Jesus har uppstått. De lämnar graven både rädda och glada och de skyndar sig att berätta för lärjungarna vad som hänt.
Jesus har uppstått från döden. Uppståndelsen är ett mysterium, som vi inte riktigt kan förstå eller förklara, men den säger oss att Gud till och med är starkare än döden. Det innebär att vi människor inte behöver vara rädda för döden.
På påskdagen firar vi att livet har segrat över döden och att godheten har segrat över ondskan. På påskdagens morgon eller förmiddag – ibland redan vid midnatt mellan påskafton och påskdagen – firar vi att Jesus har uppstått. Det är en glad gudstjänst. I kyrkan tänder vi ett stort påskljus som symbol för att ljuset har besegrat mörkret. Påskljuset är sedan tänt i varje gudstjänst fram till Kristi himmelsfärdsdag.
Annandag påsk – Jesus går bredvid oss
Jesus visar sig för lärjungarna. Deras reaktioner är olika. Några tvivlar på att det är verklighet och någon vill se bevis. Men oavsett deras reaktioner stannar Jesus hos dem.
En av berättelserna vi läser på annandag påsk kallas för Emmausvandringen. Den handlar om två lärjungar som är på väg bort från Jerusalem. De går och samtalar på vägen. Plötsligt slår någon följe med dem. Det är Jesus, men de känner först inte igen honom. Han frågar lärjungarna: Vad är det ni går och talar med varandra om? De berättar om allt som har hänt i Jerusalem under påsken. När de stannar för att äta och Jesus bryter brödet känner de igen honom. Annandagens budskap är att den uppståndne Jesus Kristus går vid vår sida och delar vår vardag.
Välkommen att fira påsk i kyrkans gemenskap.
Att fasta
behöver inte betyda att du avstår från att äta. En kristen fasta kan lika gärna vara att avstå från sociala medier, serier/tv-tittande, godis, alkohol, kött, eller något annat.
En kristen fasta kan också handla om att avstå från något för att spara pengar. Pengarna kan sedan gå till någon som behöver dem bättre än du gör.
Kollage över körernas framträdanden hösten 2024
Kyrkan i Båtskärsnäs firar 50 år
Den 8 september 1974 invigdes kyrkan av domprost Olaus Brännström och en sedan många år gammal dröm förverkligades. Under många årtionden har syföreningens kvinnor idogt handarbetat. De har vävt och årligen hållit auktioner i förhoppningen att få medel till en kyrka. År 1957 bildades stiftelsen Båtskärsnäs småkyrka och kampen att samla in pengar fortsatte. Insamlingen gjordes i byn med omgivning och en generös givare var ASSI.
I mars 1974 sattes spaden i jorden och kyrkan stod klar för invigning 8 september 1974 till en kostnad av 600 000 kronor. Sedan dess har här hållits gudstjänster, dop, vigslar och begravningar.
Syföreningen har varit verksam till för fem år sedan. Under många år anordnade de ”De gamlas dag”, då gamlingar bjöds in till trevlig samvaro och en uppskattad god söndagsmiddag.
Barn har samlats till minior- och junior verksamhet. Här har hållits våffelcaféet, musikaftnar, historiska caféer och berättarcaféer, föreläsningar, Luciafiranden, fester m.m.
Med Kalix församlings årliga bidrag och fortsatt ideellt arbete försöker vi hålla igång kyrkan med en förhoppning att människor i byn med omgivning i framtiden ska ges möjlighet att använda denna byggnad.
Klockan restes år 1976. Den har inskriptionen: Här har våra fäder bott, arbetet, kämpat, hoppats, trott. Här har även vi vår boning fått med samma liv och samma lott. Med hopp om att vi med gemensamma krafter ska kunna fylla vår kyrka med liv och verksamhet i framtiden.
Den 8 september 2024 ringde kyrkklockan in till jubileumsgudstjänst för att fira Båtskärnäs kyrka 50 år. Hanna och Mattias Johnselius höll i gudstjänsten. Britt-Inger Burman med ungdomskören Vocalix framförde vacker sång och musik, Evelina Öqvist bidrog med solosång. Besökarna bjöds på kaffe och tårta efteråt och Eva Stålnacke berättade om kyrkans tillkomst och verksamhet.
Eva Stålnacke
Medmänsklighet mitt i katastrofen
”Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra.
Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.
Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar” (Johannes 13:34).
Om jag ska gissa så tror jag att hon är sju år. Kanske åtta. Alldeles nyss var hon ett av de över en halv miljon barn i Gaza som inte får gå i skolan längre på grund av kriget.
Nästan alla – över 90 procent – av skolbyggnaderna är skadade av bomber. Och alldeles nyss var hon ett av alla barn i Gaza som inte kan vara säkra på var och när de kan få nästa mål mat. Alldeles nyss var hon på flykt, utan möjlighet att hitta säkra platser. Men inte längre! Nu är hon en fjäril. På hennes rygg sitter helt nya fjärilsvingar. De är gjorda av vanlig brun kartong, noggrant utskurna, kantade med rosa tejp och prydda med säkert 20 små hjärtan i guld och lila som glittrar i solen när hon rör sig.
Hennes ögon glittrar också. När gjorde de det senast?
Jag vet inte vad hon heter men jag ser på bilden, som är tagen av en av Act Svenska kyrkans partner i Gaza, att fjärilsvingar i kartong är lika viktigt som mat och rent vatten för att överleva.
Mat kan mota hungern och svälten. Rent vatten kan släcka törsten och hindra sjukdomar. Men fjärilsvingar i kartong kan bevara glittret i ögonen på ett barn som lever mitt i ett krig vars fasor inte går att förstå.
I det uppdraget behövs vi alla!
När kriget kommer, när torkan dödar, när vattnet spolar bort hela byar finns där alltid ett barn som inte får gå i skolan, som inte har mat för dagen och vars ögon slutat glittra. Vårt uppdrag tillsammans – som mänsklighet, som kyrka, som engagerade medmänniskor över hela världen – är att finnas där det händer. Men uppdraget är också att göra allt i vår makt för att katastrofen aldrig ens ska inträffa.
I det uppdraget behövs vi alla! Tillsammans inom ACTalliansen finns vi på plats både före, under och efter katastrofen. Genom lokala kyrkor och organisationer, genom internationella allianser samt genom dig och mig i det arbete vi gör i alla våra sammanhang.
Erik Lysén, Chef Act Svenska kyrkan
Tillsammans är vi en mäktig rörelse, tillsammans har vi modet att utmana både system, makt och politik som gör att krig, katastrofer och klimatförändringar drabbar människor olika beroende på var de råkat födas. Tillsammans är vi medmänskligheten som stärker de lokala krafterna att snabbt kunna ge den hjälp som behövs på den plats där den behövs som mest. Och tillsammans kan vi skapa det hopp som kan få barns ögon att glittra.
Allt som behövs är ditt, mitt och allas vår beslutsamhet.
Och en halv kvadratmeter brun kartong, lite rosa tejp och ett ark glittriga hjärtan.
Låt medmänskligheten gå från våra händer till där det händer under Fasteaktionen 2025!
Act Svenska kyrkans katastrofarbete
• sker alltid via lokala kyrkor och organisationer i ACT-alliansen
• utförs av människor som finns där katastrofen inträffat
• når människor som ingen annan når
• ser till hela människan, inte bara de fysiska behoven
• värnar om människors värdighet.
Odla i pallkrage
Du som inte har möjlighet att odla hemma kan testa på att odla i en egen pallkrage utanför Kalix församlingsgård i sommar!
På grönområdet utanför församlingsgården kommer församlingen att ställa i ordning pallkragar som du för en symbolisk summa får ansvara för hela säsongen.
ANMÄLAN:
Anmäl ditt intresse senast den 25 april (skriv sms/ring) med före och efternamn och telefonnummer till Minna Miettinen, diakon, 073–0854099. Obs! Begränsat antal platser.
Kostnad: 150 kr för hela säsongen (går till Act Svenska kyrkan).
Läs mer på hemsidan.
FÖRSAMLINGEN:
Tillhandahåller jord.
Ordnar trädgårdsredskap som du kan låna på plats. Vatten finns vid församlingsgården.
DU:
Planterar det du vill odla.
Tar hand om växterna.
Tömmar pallkragen när sommaren är slut.
Tävling - skapa kyrkvantar!
Hämta inspiration från någon av församlingens kyrkor.
Det kan vara de färger som finns i kyrkorummet, eller kanske en detalj på något. Skapa dina egna vantar. sticka, sy i vadmal och brodera eller använd någon annan teknik.
Lämna in dem till Brita senast 13 december 2025.
Med vantarna ska det finnas ditt namn och kontaktuppgifter och några rader om vad du inspirerats av. Och gärna vilket garn och stickor du använt.
Bland de inlämnade bidragen lottar vi ut tre presentkort på 500 kronor och tre bokpriser. Vinnarna kommer att meddelas innan jul.
Vantarna kommer att ställas ut i församlingsgården Kalix under vintern.
Du får tillbaka dina vantar efter 15 mars. Alla som lämnat in vantar inbjuds till en Kyrkvantekväll i januari 2026. Då fikar vi, stickar på nya äventyr och har förhoppningsvis trevligt.
Om du har frågor eller bara vill berätta att du tycker det är kul och vill vara med. Kontakta Brita Petersson Hofverberg 0923-69803 eller Brita.Hofverberg@svenskakyrkan.se
Vi har en del skänkta garner som du gärna får använda. De finns i hallen i församlinggården, Kalix
Varför ska man be till Gud om Gud redan vet allt?
Ja, det kan man ju undra. Vi vuxna brukar fråga barnen vad som hänt, även om vi kanske redan vet det. Vi vill höra barnet berätta, hur det var ur barnets synvinkel. Vi vill höra barnets ord, höra känslorna, för att sedan kunna prata om det som hänt. Så föreställer jag mig att Gud gör. Lugnt och stilla böjer han sig ner och säger: Få nu höra, vad har hänt under dagen?
Hur talar jag då med Gud, den Allsmäktige, den helige? Är Gud ens intresserad av vad jag har att säga? Tänk, det tror jag. Jag får be på det sätt jag kan, med egna eller andras ord, med tystnad, rörelser eller ett YES!
Men, och nu blir det lite knepigare, Gud talar också till mig. När jag berättar så kanske jag börjar se på det som hänt på ett annat sätt. Kanske börjar jag se på mig själv och mina medmänniskor på ett annat sätt.
Det är väl med Gud som med alla andra relationer, vi behöver både tala och lyssna. Så tänker jag.
Behöver du
någon
som lyssnar?
Enskilda samtal
Du kan träffa Brita för enskilda samtal på församlingsgården i Kalix eller någon annan plats ni kommer överens om. Kontakta Brita via sms eller mail.
Det kostar ingenting och det förs inga journaler.
Mattias 0923-698 07
Erika 0923-698 14
Brita 0923-698 03
Minna 0923-794 30 (puhun suomea)
Svenska kyrkan i sociala medier
Jourhavande präst
Akut samtals och krisstöd Telefon 112
Chatt och digitalt brev via
www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast
Nätvandrarchatten
https://kyrkanssos.se/hitta-hjalp/natvandrarchatten
Nätvandrarchatten är till för dig som är 12-25 år. Du är välkommen att prata om det som känns svårt och jobbigt för dig, eller bara småprata med en trygg vuxen. De som chattar är personer som jobbar i Svenska kyrkan. Alla har tystnadsplikt och du är helt anonym.
Regnbågslinjen
Regnbågslinjen är en samtalsjour via chatt, telefon och digitala brev. Volontärerna som svarar är HBTQI-personer som är utvalda och utbildade för att möta dig där du befinner dig. www.kyrkanssos.se/hitta-hjalp/regnbagslinjen
Visste du att kyrkan finns på sjukhusen, Universiteten inom Försvarsmakten?
Se www.svenskakyrkan.se för mer info.
Begravningsverksamheten
Hur får man utsmycka på kyrkogården?
Det beror på var du vill utsmycka, så här lyder lagtexten angående utsmyckning.
Begravningslagen 7 kap
26 § Gravrättsinnehavaren bestämmer gravanordningensutseende och beskaffenhet. Detsamma gäller gravplatsens utsmyckning och ordnande i övrigt. Upplåtarenfår dock besluta de begränsningar i gravrättsinnehavarens bestämmanderätt som är nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur.
Gravanordning betyder gravsten, kors eller exempelvis ram runt graven.
Upplåtaren av graven är Kalix församling begravningsverksamhet
Alla gravstenar ska godkännas innan montering vilket oftast fungerar genom att stentillverkaren sänder oss underlag som vi godkänner innan de producerar stenen. Ett exempel på begränsning som vi tillämpar är att vi vintertid ska kunna snöröja inför gravsättningar och då ska det vara fritt ca 40 cm framför stenen, därför lämnar vi inte tillstånd för liggande gravstenar framför rabatten. ”Kattskallar” dvs knytnävsstora stenar som inramning av rabatt blir lätt projektiler genom en snöslunga och även sommartid vid gräsklippning så de ska inte finnas på graven.
Vilka regler gäller i minneslund och askgravlund?
Begravningslagen 2 kap. 12§En begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick och den helgd som tillkommer de dödas vilorum skall alltid iakttas.
Upplåtaren kan välja att skriva detaljerade regler utöver vad begravningslagen föreskriver men vi har valt att nöja oss med en varsam formulering:
-Vi värnar om en vilsam prägel i området utan personliga saker.Alla lundar är förberedda med hållare för gravljus och vaser för snittblommor medan vi anser att lyktor och krukor är personliga saker.
Det finns ingen exakthet vad som är personliga saker, många kyrkogårdar tillåter inte batteriljus medan vi har internt stannat med att bara prata om dem.
Ska de tas bort när de inte lyser? Några har sensorer och lyser inte på dagen, hur ska vi som jobbar dagtid kunna veta om de är trasiga eller har mörkercensor? Är det personligt när namn är skrivet? Ska vi ta bort dem då?
Ska vi ta bort vanliga gravljus med namn?
Personal kommer att ha svårt att sortera vad som är personligt, har olika tolerans, personal värderar olika och det blir lite grann som när två ”norrmän” skulle testa vem som kunde luta sig längst ut genom ett fönster, plötsligt vann den ena. Ringer du och saknar något du lämnat, då tolkar vi det som att du lämnat något som var personligt och det är inte tillåtet med personlig utsmyckning vid lundar. Hjälp dig själv och personalen genom att smycka med omtanke.
Töreplantor
26 januari 2023 såddes ett frö, eller egentligen flera, det var året då vi började projektet med att odla våra egna blommor på Töre kyrkogård. 27 januari 2025 sådde vi årets penséer och de har nu tittat upp ur jorden, antalet har ökat från 250 till 300 stycken som är sått i år. Penséerna kommer att planteras till morsdag på de gravar som önskat den tjänsten av oss, samt vid utsmyckning av entréer till alla våra kyrkogårdar och byggnader i Kalix, Töre och Morjärv, som ett tidigt tecken på att våren är i antågande. Vi experimenterar också med att övervintra pelargonior och ta sticklingar från dessa, de kommer att användas till utsmyckning i våra större krukor och kärl.
Det finns flera anledningar till att vi gör det här, den ena är miljöaspekten och det närodlade perspektivet, plantorna sås från frö av oss i Töre. Och visst är det en härlig känsla att få sätta fingrarna i jorden, att kunna skapa någonting för någon annan. Vi kan bara hoppas att besökare och mottagare av våra blommor uppskattar resultatet.
Text och bilder: Annelie Hellman, Heléne Hedlund och Sara Lundblom
Gravskötsel på gott och ont
För en del känns tanken på gravskötsel långt borta. För andra har förberedelserna redan startat.
Kanske är växtlampan redan tänd och de små nyköpta fröerna ligger i fuktig jord till årets inspirerade komposition. Graven är en plats att gå till för att få utlopp för sin kreativitet och det är roligt att göra fint med änglar och ljus för de som inte längre är med oss. Att besöka graven har blivit en rutin; en morgonkaffe och en frisk promenad till graven blir till en mening och ett mål. Kanske har man börjat prata med andra och finner gemenskap på kyrkogården? Ett sätt att vara nära någon man älskar där deras närvaro känns som starkast, och saknaden inte lika stor. En plats där man kan berätta om allt som händer, sina tankar och minnen till de som är borta, ett andrum för att bearbeta känslor.
För andra kan graven upplevas som ytterligare ett ”måste” i livspusslet, som ger ständigt dåliga samvete då man bär på fördomar att gravens skick är ett kvitto på kärlek och tacksamhet mot de som vilar där. Kanske entusiasmen fått vika sig för ålderskrämpor eller dålig balans som skapar otrygghet. Graven kan ha blivit en plats där man bara blir påmind om sorg, saknad och tvister?
Avståndet till graven kan upplevas långt, blommor kostsamt och ett evinnerligt vattnande som gör det svårt att åka bort. För någon kanske gravvården inte tillför något utan bara är ett sätt att undvika pikar och kritik från närstående.
Om gravskötseln känns betungande, vad kan man då göra?
Hur gör andra?
Jag ser att det har satts växtduk, stenplattor och grus i planteringsytorna framför gravstenen, det har pyntats med små figuriner av söta knubbiga änglar och batteriljus i stället för blommor. Jag ser perenner och sidenblommor, som man kan ha åsikter om, men som ändå bidrar till att skapa en vårdad och lättskött yta.
Har du någon du kan be om hjälp?
Kanske dina släktingar är vana vid att du tar hand om graven för att du för tio år sedan sa att ”det går bra”. Är det dags att be dem om hjälp? Det kan också vara en rutin som hjälper dem att känna gemenskap med dig när du inte längre går ibland oss.
Sov, du lilla videung,
än så är det vinter,
än så sova björk och ljung,
ros och hyacinter.
Vad kan vi på begravningsverksamheten hjälpa till med?
Du kan ringa eller besöka oss på Silvas expedition för att beställa grundvård med eller utan blommor. En service där vi sköter om graven med bevattningslåda, jordbyte, vattning, gödsling, blom- och ogräsrensning samt eventuellt blommor. Det går också att beställa en färdigt monterad bevattningslåda där man sköter plantering och vattning själv. Att vi tar bort planteringsytan och sår igen den med gräs kan också vara ett alternativ.
Vi kan konstatera att vårda en grav kan vara såväl upplyftande som betungande eller en mix av båda. Hur känns det för dig? Hur vill du göra i sommar? Än finns det tid att bestämma sig, för…
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står,
sov, du lilla vide,
än så är det vinter.
Ha en fin vår!
Nytt konstverk på Silva
När vi fällde träd på område 11 förra våren passade vi på att inte bara spara en stam för att göra konstverket ”Ängeln” utan även att beställa ytterligare ett till foajén på Silva av samma konstnär -Börje Ragnarsson.
Konstnären tog med sig material hem från trädfällningen och har sedan haft frihet i skapandeprocessen utan att avslöja mer än att det skulle bli en fågel. I februari var den redo för leverans och förväntningarna var höga!
Med ”Gryning”- en blåhake i blickfång och en storslagen gryning i bakgrund- vill Börje föra våra tankar till våren. Fågeln ska påminna om pånyttfödelse och återfödelse. Den uppgående solen symbolisera dagens början och nytt hopp. Tankar som är välbehövda halmstrån för våra besökare i sorg.
Årsringarna på baksidan av konstverket berättar också en historia - att tallen är drygt 150 år gammal. De vittnar även om att det blev bättre växtförhållanden då kyrkogården kom till på 50-talet, eftersom skogen gallrades och ljuset släpptes in. Det syns genom att årsringarna före etableringen ligger väldigt nära varandra och sedan längre ifrån.
Förväntningarna var som sagt höga men jag tycker själv att han ändå lyckades trumfa dem! Välkomna in till oss på Silva och upplev ”Gryning”-en.
Vad betyder skylten?
Vi vill komma i kontakt med dig gravrättsinnehavare, anhörig eller vän!
Oftast sätter vi ut den här skylten för att vi saknas en person som ansvarar för graven, en gravrättsinnehavare*. Ibland är det för att gravrättstiden** har gått ut.
Vi sätter aldrig ut skylten för att klaga på skötseln av graven, som nog är den vanligaste tolkningen. Ring numret på skylten eller kom in till oss på Silvas expedition så berättar vi mer!
Om ingen hör av sig kan stenen och eventuella planteringar tas bort, även om gravrättstiden inte gått ut. Önskar man återlämna graven är det bättre att göra det i samförstånd med oss.
*Att vara gravrättsinnehavare innebär att man ansvarar för graven, att stenen står säkert och att graven hålls i vårdat skick. Det är även gravrättsinnehavaren som har rätt att bestämma vem som får gravsättas i graven.
**Gravrättstid, rätten till en gravplats gäller i 25 år från gravsättningen, den betalas genom begravningsavgiften. Vill man ha kvar graven längre kan man förlänga gravrätten.
Svensk begravning i sista stund
Att skriva den här texten, utan att någon enskild känner sig dömd, är en utmaning men egna tolkningar får var och en ta eget ansvar för. Syftet är att visa helheten i Sverige för att undvika enskilda perspektiv.
Vi svenskar är enligt statistik i särklass bäst i universum på att prioritera annat än begravning av våra avlidna. Det kan finnas en sundhet med att prioritera livet men vi kan också fundera på om vi prioriterar eller försakar livet när vi använder längst tid i världen för en begravning. Vi kan ibland tänka ”Jag har minsann rätt att sörja, sorgen är individuell, det är upp till mig hur jag vill sörja, ni vet inte vad vi går igenom i vår sorg”. Allt det är troligtvis sant men vi behöver utöver sorgen ta hand om kroppen av den avlidne. Varför då kan någon undra? Därför att en avliden kropp genomgår en nedbrytningsprocess och behöver gravsättas eller kremeras snarast möjligt.
Svenska begravningslagen
5 KAP. 10 § Stoftet efter en avliden eller en dödfödd ska kremeras eller gravsättas snarast möjligtoch senast en månad efter dödsfallet.
Kanske har vi svenskar blivit medvetna om maximitiden och gör som många gör med räkningar som ska betalas, vi gör det så sent som möjligt, gärna sista dagen?
Våra grannländer och världen
Finland har ganska snarlik vår egen lag-text, att stoftet efter en avliden skall gravsättas eller kremeras utan onödigt dröjsmål, det finns ingen maxtid men det sker vanligen inom två veckor i Finland. Väster om oss i Norge gäller att inom tio dagar efter dödsfallet ska gravsättning eller kremering ske och i Danmark är kravet inom åtta dagar.
Lokalt, globalt och etiskt perspektiv
Vid gravsättning av kista i Kalix under 2024 var genomsnittstiden 27 dagar mellan dödsfall och gravsättning, ganska precis fyra veckor. Det här förhållningssättet finns i Kalix, Norrbotten och hela Sverige så varför har vi i Sverige de senaste decennierna fått för oss att dröja är något bra? Varför väntar vi mer än dubbelt så lång tid som övriga världen med en begravning, varför? Det bor ca 8 000 000 000, 8 miljarder människor i världen, det betyder att vi i Sverige med drygt 10 miljoner har 0,13% av världens befolkning. Varför har vi, 0,13% av jordens befolkning förändrat sitt beteende för begravningar på så kort tid? Det senaste året 2024 är statistiken för Kalix, 0% kistgravsatta inom två veckor, medan det var 97 % för femtio år sen. Har vi tänkt på att beakta ett etiskt perspektiv när vi väntar med bokningen och aktivt väljer att den avlidne ska ligga i kyl en månad?
Flera delaktiga parter
Anledningarna till att vi väntar är säkert flera och det finns flera svar, anhörigavill ha lugn någon dag, begravningsbyrån behöver någon dag med att boka in besöket. Prästen eller officiantenska boka hembesöket och följa sina arbetstidslagar, kantornska ha sina träningsdagar och begravningsverksamheten ska hinna med upptining och grävning. Regionenska dödförklara och Skatteverketska utfärda intyg för kremering eller gravsättning.
Delaktiga parter klarade sig med sin förberedelsetid och alla inblandade parter var lika angelägna som resten av värden fortfarande är. När någon idag erbjuds en begravningstid inom tidsspannet en vecka till 10 dagar protesterar i stort sett alla inblandade parter men av olika anledningar. Det får konsekvenser, på vissa ställen i Sverige betyder det överfulla bårhus som nyligen lyftes fram i nationell media. Det handlar om hela Sverige, där begravningsbranschen är förtvivlad över att avlidna ligger i bårhusen med påbörjad nedbrytningsprocess i olika grader. 99,87 % av världens befolkning tar hand om de som avlidit så snart som möjligt, vad kan motivera oss i Sverige? Begravningslagens ”kremeras eller gravsättas snarast möjligt” avser inte fyra veckor i snitt. Titta på diagrammet och fundera på förändringen som skett.
Vi visste inte
Jag hade nyligen en grupp vuxna på besök som fick en kort sammanfattning av mig om det här, att avlidna ligger för länge. En sammanfattning av gruppens reflektioner skulle jag beskriva som -varför har ingen sagt något? Ja frågan är motiverad, varför pratar vi inte om etik och värdighet för de som är avlidna?
För tio år sedan försökte jag mig på att skriva om det här temat men blev avrådd för att det var känsligt, någon kunde ta illa upp. Jag behövde kanske inte skriva så tydligt om hur illa det är? Det har passerat tio år och under den tiden har tiden mellan död och begravning sakta ökat.
Jag har lyssnat på bland annat mina kollegor i norra Sverige och på deras rekommendation avstått delar av tydligheten under nästa rubrik, men min erfarenhet är att tydlighet bidrar till förståelse och motivation hos oss människor. Vi behöver få veta vad som händer om en människa ligger avliden länge. Jag är själv en av alla som väntat länge och beklagar kära mor Helga att vi för tjugo år sedan väntade 36 dagar med din begravning för att invänta släktingar på semester, vi visste inte bättre. Det här var innan 2012 när maxgränsen en månad infördes, men trots den så fortsätter vi att vänta med begravning och det kanske är så enkelt, vi behöver förståelse som motivation.
Om vi förstår vad som händer när vi väntar, så väntar vi inte. Kan det vara så att medvetenheten ändå har ökat och att det är ur ett etiskt perspektiv allt fler väljer direktkremering? Den avlidne genomgår då kremering direkt och därefter får efterlevande frihet att välja tid för begravning med urnan efter den avlidne.
Känsliga bör sluta läsa här
Vad händer med människokroppen efter döden? En död kropp genomgår flera olika stadier med pågående kemiska förändringar i människans celler och den som vill kan googla VAD HÄNDER MED KROPPEN NÄR MAN DÖR? Branschens olika led berättar vanligen inte för anhöriga om effekten av att vi väntar länge med begravning.
En av konsekvenserna, inte den vanligaste men den förekommer, är att ibland fryser man in den avlidna kroppen eftersom den inte bedöms klara tiden i kylförvaring fram till planerad begravning. Varför då undrar någon? Det beror på att den inte håller ihop, läcker kroppsvätskor, bidrar till arbetsmiljöproblem och kraftig odör. En kista med kropp som är infryst hämtas inför begravningen ur frysen och transporteras, oftast till kyrkan, så tätt som möjligt inför begravningen. Jag tror att vi efterlevande skulle vara mer motiverade att ha begravningen tidigt om vi blir påminda och upplysta om verkligheten.
Det finns en verklighet med variation, nedbrytningsprocessen är inte likadan hos alla, men den pågår, efter två veckor dubbelt så länge som en vecka. Begravningsbyråns personal vill anhöriga väl och av omsorg avstår de ifrån att berätta hur illa det är, jag tänker att även om det här är smärtsam läsning så finns det en stor portion av omsorg genom att berätta hur illa det är, kroppar bryts ned medan vi väntar.
Till sist
Genom öppenhet hoppas jag att vi, efterlevande och berörda yrkesroller, med förståelse och ömsesidig respekt, är motiverade att i rimlig tid med värdighet ta hand om de avlidna.
